top of page
Header_Mossa.jpg

Titta! En ny bok!


Om du förvånat ser barnen växa upp (alldeles för fort) och vara på väg att lämna hemmet (alldeles för snart) och funderar på om du är riktigt klar med allt du borde ha sagt, gjort och lärt dem, och på vad som kunde blivit annorlunda då är Vi skulle ha fjällvandrat - och 25 andra misstag jag gjorde när barnen växte upp boken för dig. 

Det gick alldeles för fort. Och det blev inte riktigt som jag tänkt mig. 

Den här boken är en uppföljare till min megahit Familjens projektledare säger upp sig - som nu kommer som ljudbok. 

Vi skulle ha fjällvandrat - och 25 andra misstag jag gjorde när barnen växte upp är inte alls lika arg som sin föregångare, men jag hoppas att den berör precis lika mycket. 

Vår erfarenhet av det amerikanska skolsystemet är inget annat än positivt. Det är, vid sidan av den ständigt närvarande solen, det bästa med att bo här. Vi har haft jättetur.


Mina barn har gått och går i både Public Schools, Charter Schools och en liten sväng privat.


Public schools är kommunala skolor och helt gratis, förutom att man förväntas donera tid och pengar för att skolans budget ska gå ihop. Det är ett evigt muffinsbakande och donerande. Men samtidigt trevligt eftersom man får bra kontakt med barnens kompisars familjer, och för oss blev ungarnas första skola snabbt dörröppnaren till vår nya vänskapskrets. Våra barn har gått på Grattan Elementary, School of the Arts (SOTA) och Lowell.


Grattan's ute-klassrum

Charter schools är också gratis och fungerar precis som privata skolor i Sverige, barnen får med sig sin skolpeng. Många av dessa är nischade på olika sätt, vår son gick på Creative Arts i middle school, som hade fokus på kreativitet i lärandet.


Privata skolor finns det hur många som helst. De är dyra. Vi skickade vår dotter tre år på experimentskolan Alt School, som inte finns längre. Privata skolor kostar i runda slängar $30 000 per år för de lägre årskurserna och upp till $50 000 per år för high school. De katolska skolorna ska tydligen vara lite billigare.




SOTA's uppsättning av Cabaret. Skolan har sin egen teater och eleverna sätter ständigt upp musicals, konserter och filmvisningar. De är obegripligt duktiga och alla kan köpa biljetter. Men man får stå ut med att elevernas kompisar skriker halsen ur led.

Generellt är det så att man går i skolan där man bor (det driver också upp hyrorna och ökar segregeringen), men det är inte hela sanningen; var man hamnar baseras också i viss mån på lottning och lite andra grejer som etnicitet och ekonomi. Antagningssystemet har förändrats det senaste året, från ren lottning, till delvis lottning, vilket betyder att vissa skolor komma att stiga i popularitet och andra kommer att sjunka.


I mitt blogginlägg som handlar om var man ska bo i SF nämner jag ett gäng områden, och de har alla väldigt bra Elementary Schools. Många vill gå på McKinley (i Duboce), Grattan (Cole Valley), Rooftop (Upper Market), Sherman (Russian Hill), Claire Lilienthal (Presidio), Creative Arts (Alamo Square).


Populära Middle Schools är Presidio, A.P. Gianini, Roosevelt, Gateway.


High School är mer eller mindre lottningsbaserat, förutom två skolor: Lowell och SOTA, dit söker man på betyg och/eller antagningsprov. Lowell är enormt stor, väldigt traditionell, men vår dotter stortrivs. SOTA, som var vår sons high school, är en art school – som Fame, ni vet tv-programmet om konstskolan i New York.


Förutom dessa två har Washington High School och Lincoln High School väldigt bra rykte. Alla publika. De är jättestora, med tusentals elever, och ligger lite off. Men lokaltrafiken är toppen i SF och alla high school ungar tar sig själva till skolan.


Lick-Wilmerding's lyxiga campus

Vad det gäller privata high schools har jag väldigt liten erfarenhet, men har förstått att Lick-Wilmerding är den skola alla vill komma in på – enhörningsskolan! Men Urban, University och International är också bra.


Bra länkar:

www.ppssf.org

72 views0 comments

Om man köper en takeaway kaffe så får man ibland en liten wellpappsstrumpa som man trär på muggen och därmed isolerar ens känsliga fingrar från kaffets outhärdliga värme. Legenden säger att killen som kom på den uppfinningen kom på den på just detta café - The Grind.

I vilket fall som helst så är det hit vi går när vi vill äta en riktigt maffig brunch. Menyn är enorm, och har allt från decimeterhöga pannkakstaplar med Nutella, grädde och jordgubbar till hälsoomeletter.


Era tonåringar kommer att tacka mig.


Men egentligen skulle detta blogginlägg bara kunna handla om deras hashbrowns. Ja, de är så bra.


Du kommer att tacka mig.


Nu snackar vi.

18 views0 comments
bottom of page